Tårar

Tårar som rinner, de tar aldrig slut..
Hur kan en annan person få en att känna så här? Jag vill bara ha svar, klarar man att ha de så här? Känslor som jag trodde var borta för länge sen, kom plötsligt fram å man mådde så jävla bra. Men nu är man där igen då de känns som att allt bara rasar.. Min värld, mitt liv, mitt hjärta.. Helt borta igen, förlorat till något som man redan visste att allt inte var hundra procent.. Ta en dag i taget?! Det har jag gjort i hela mitt liv å nu säger kroppen ifrån.. Gråter mer å mer för varje dag, rädslan att behöva förlora något som man fastnat hårt i.. Faller mer å mer för varje dag å önskar att de blir som man vill.. Just nu känns de som att allt försvinner, tar mig i kragen å stänger av allt nu.. Inte falla mer om inte du vill, inte prata mer om inte du vill, inte ses mer om inte du vill.. Nu är mitt sagt, resten struntar jag i just nu.. kanske lika rädd som jag men säg de då, ge inte den tystnaden åt mig för de klarar jag inte.. Vissa dar känns allt som vanligt, de har inte gått en dag sen du försvann, utan att jag tänkt på hur de var.. 
 
Klarar du mitt bagage? Klarar du mina ups and Downs??? 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0